Som vi har längtat och sett fram emot sommaren, vi har alla haft sommaren lite som en tröst i bakhuvudet. Som ett mantra vi upprepat när allt känts som jobbigast…. När sommaren väl är här så kommer vi alla att må bra och vara lyckliga. Det har varit den tuffaste våren någonsin, en omvälvande omställning när vi, de självklara 5 helt plötsligt blev 4.
Så kom sommaren och värmen och visst mår vi bra, barnen och jag kämpar och hittar tröst och styrka i varandra, försöker att minnas allt det fina vi fått dela som familj. Konstigt det där när man levt halva livet med en och samma person, hela mitt vuxna liv, mina bästa år. Den självklara trygga famn som alltid funnits för mig känns plötsligt som en främlings. Livet ville något annat för oss och jag håller sakta men säkert på att hitta fram till vår nya konstellation och balans med hjälp av mentalträning, tålamod, förståelse och gränslös kärlek.
När Birdy igår kväll sjöng denna låten ikapp med vindens sus uppe i sanddynerna sträckte upp sina små armar och skrek rakt ut att hon känner en stor varm kärlek i sitt lilla bröst, då visste jag att jag lyckats..
Milo invigde sin nya 8 års present, han vill helst köra fortare än fortast med vinden i håret och tungan rätt i mun. Vilken lycka att bo nära havet.
Att jag är världens lyckligaste mamma. Att jag får dela all min tid med dessa underbara varelser är min stora styrka och mening. Att allt ska bli så bra som det bara kan bli…
Kvällar som dessa sparas varsamt i mitt hjärtat och plockas fram när det blåser hårt runt knutarna. Sol, skratt och massa bus, vår lilla kvartett har det bra nu. Hej då säger jag och tackar Juni, är redan hopplöst förälskad i July.
Och jag älskar. allt jag har.
men mest av allt med allt jag har.
Tack för lånet Hanna.
