Sommaren 2015 har varit en väldigt händelserik sommar. Massa härliga resor, roliga jobbprojekt och spännande möten med nya människor. 2015 var också sommaren jag fick smak på löpning. Har alltid trott att löpning, det är inget för mig. Det var min syster som drog med mig i löpspåret och tvingade mig ut på en 3 kilometers runda… “Trotsa blodsmaken i munnen och skit i att du har håll i sidan så du tror att du ska svimma, du måste bara över tröskeln”. Och det var faktiskt ganska lätt när jag äntligen kom över den jobbiga mjölksyran och sakkta men säkert lade vi på en halv kilometer i taget och WOW, vilken effekt löpningen har!! Lättheten inombords som uppstår när man flyger fram i löpspåret. Euforin som breder ut sig från tårna ända upp till hjässan. Stressen som tidigare hängt över en, men som lyfter. Jag är helt lyrisk, ofta vaknar jag och känner att det är det enda jag vill gör… Springa, vem hade väl trott det?
Den sista biten av min löprunda går igenom en liten skog och där stannar jag alltid till och plockar det som naturen bjuder på. För ett par veckor sedan var det Johannesörten som stod i blom, som nu när är torkad och som jag gör te på om kvällarna. Ångest lindrande, hjälper vid nervositet och insomningen, behöver jag berätta att jag sover som ett litet barn dessa nätter. Tistlar, maskrosblad är en annan ny favorit som jag gärna slänger ner i min morgonsmoothie. Att starta dagen på allra bästa vis!
