Jag har kommit fram till att den största meningen i livet måste ju vara att få barn. Före barnen var det lite som att se på svartvit tv, när barnen sen kom blev det plötsligt både mer färg och volym! Biologiskt sett är alla levande organismers enda mening just att föröka sig och se till att arten lever vidare. Det kan ju låta banalt och nästan lite omänskligt – har vi inget högre syfte liksom? Men det är ju just det som jag tycker är det fina i det enkla. Ett barns tillblivelse och födsel är människans största mysterium och mirakel. DET är ett högre syfte. Och jag är så stolt att vara både mamma och moster till alla dessa fina barnen.
Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och han böjer dig med sin makt för att hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i bågskyttens hand.
Ty liksom han älskar pilen, som flyger, älskar han också bågen, som är stadig.
Av Khalil Gibran ur Profeten
I feel blessed..
