Jag vaknade tidigt och utvilad i morse, den extra timmen vi fick i natt gjorde verkligen sitt. Jag plockar och städar undan det sista från gårdagens kalas. Vi firade mina föräldrar som fyllde 65 år igår. Både min Farmor, Morfar och alla kusinbarn var samlade. Vi samlade den allra närmaste familjen och vi fyllde 16 stolar! Helt otroligt när man tänker efter, det är lyckan att ha en stor familj. Det var underbart att höra min farmor berätta med gråten som fanstnat i halsen om känslan hon kände när hon fött min pappa. Känslan av att han alltid kommer vara hennes lille pojk.. Och så är det, spelar likasom ingen roll att “den lille pojken” nu är 65 år och pensionerad, i hennes ögon kommer han alltid vara hennes lille skatt. Vid frukosten imorse pratade jag med barnen om hur jag skulle vilja fira min 65 års dag omgiven av barn och barnbarn på precis samma sätt som vi firade mormor och morfar. Det blev så tydligt för mig igår att familjen och de nära och kära är det enda som verkligen betyder något i livet.
Efter frukosten skjutsade jag mina tre skatter till flygbussen då dom ska spendera sitt höstlov tillsammans med sin pappa i Spanien. Kom hem till ett tomt, tyst hus och känner hur vemodet sätter tänderna i mig. Försöker att tänka på allt jag kan göra för mig själv, hur lyxigt det är med egentid utan tider att passa. Men jag inser att det som får mig att må bra är att ha mina små skatter nära, att dela tiden med dom och de jag älskar är det bästa jag vet.