Vi hade planerat en mysig påsk hemma med äggmålning och chokladjakt i trädgården med barnen, en påsk för återhämtning, glädje och kärlek…Det blev inte alls som jag tänkt mig!
Det är alltid svårt att veta hur personligt och hur mycket man vill berätta här på bloggen men jag kan liksom inte skriva om något annat och låtsas som att allt är bra när det känns som om hela mitt liv och min familj ligger i spillror, det blir bara falskt och ytligt!
Denna helgen flyttade ångesten i mitt bröst och jag fick för första gången i mitt liv känna den djävulska klumpen och svårigheten att andas när paniken grep tag i mig, när jag fick svart på vitt på alla lögner, hemligheter och all falskhet som funnits inom min familj. Samtidigt som man bara vill skrika och gråta försöka att hålla en glad mask inför barnen och fira påsken som dom längtat efter så. Det har varit en jobbig period och detta som kom fram i helgen var nu droppen som fick min bägare att rinna över och ta ett beslut.
Jag vet inte om jag kommer att skriva något mer om detta här på bloggen, det har liksom aldrig varit min grej att dela med mig av riktigt personliga tankar här. Jag får helt enkelt se hur allt kommer att kännas. Vi har en lång och kämpig resa framför oss, 16 år av äktenskap, tre barn och ett helt liv som ska delas i tu.
Jag försöker se ljuset, jag värdesätter allt fint jag har i mitt liv, jag är en så otroligt privilegierad människa. Jag har tre underbara friska barn, en fantastisk stöttande familj och fina vänner. Innerst inne vet jag att allt kommer att bli så bra, detta är bara början på något mycket bättre för jag vet att jag är värld det absolut bästa!
Jag hoppas att din påsk var bättre än min!!
